(050812)

Östersjömaran -05: Fenixen Celeste nr 1206, Arne Mattsson och Jan Moberg

Östersjömaran är en distanssegling med enkla regler: En båt, två personer och en bana som går från Oxelösund, runda Gustav Dahlen, ned till Klintehamn, runda Christiansö, runda klotet och sedan tillbaka till Oxelösund via Gustav Dahlen. Totaldistans 560 nm.

Årets östersjömara föregicks för vår del av en hel del putsande och mekande på Fenixen Celeste. Båten vi seglar ägs av min syster men sköts av mig, en slags symbios mellan mig och min syster. Fixen detta år innefattade bla högre kantlister, finputsning av bottnen, flytande skotpunkter och en ny stor, istället för den orginalstor från -87 som vi använde i förra årets mara med tveksam framgång i de stundtals hårda vindarna. Årets mara startade för vår del 12 Juni i ca 5 m/s sydostliga vindar. Det är märkligt hur taggad man kan vara att ta starten i ett race som vara i minst 4 dygn. Vi kom iväg bra nära lovartbojen och sträckte sånär fritt ut ur Oxelösunds inlopp. Maxi 999:an Trollungen gick som vanligt högt och fort och var snart i täten med ökande avstånd till oss andra i en mer eller mindre samlad klunga av något mindre båtar. Vi hade tidigt bestämt att bevaka Scampin Bubbel eftersom de har ett Lys-tal nära oss. Den taktiken lyckades vi rätt bra med, men först på det fjärde dygnet eftersom de seglade en annan väg på det första kryssbenet från Gustav Dahlen ned mot Klintehamn.

Väderleksprognosen utlovade Sydliga vindar vridande mot väst, vilket gjorde att vi valde styrbordsbenet mot Gotland, till en början relativt långt norr om Klintehamn. Västvridet kom med ökande vindar och med Genua 1 och 1 rev i den nu helt utplanade storen gjorde vi maxfart mot klintehamn. Taktiken för första delen av benet klintehamn-Chritiansö (155 nm) blev relativt enkel eftersom vindarna skulle vrida från sydväst till sydost ner mot Ölands södra udde. Vi valde återigen att gå på långa benet som i början tog oss något längre norrut, men vinden vred och halvägs över mot Öland kunde vi till och med slacka skoten något och forsa fram i över 7 knop. Ett mindre regnväder innebar att vinden ökade kraftigt och vi fick byta försegel till självslående fock. Tillsammans med ett rev i storen bar det så vidare och vår tanke var att smita nära Ölands södra, strax utanför 6m kurvan. Här kom vårt första och egentligen enda misstag i racet. Knappt 10 nm från udden och relativt nära land mojnade vinden och vi fick falla av för att över huvud taget hålla fart i en krabb skvalpsjö. Efter ett par 120 graders slag fick vi bita i det sura äpplet och istället gå rakt österut med noll eller negativ VMG… När vi till slut passerat udden sträckte vi till Christians ö på ett i slutänden odramatiskt ben. Vi rundade strax före Sun Fast 37:an Happy, från startgrupp 3, som startade 4 timmar efter oss.

Hela nästa ben, mellan Christiansö och Hanö avverkades med spinnaker i 6-7 knop på en bekväm slör. Sun Fast:en tuggade sakta men säkert ifrån oss och i det här läget var vi rätt övertygade om att årets mara skulle bli ett storbåtsrace eftersom vi hittills haft maxfart mest hela tiden. Närmare Hanö avtog vinden från ca 5-8 m/s ned till omkring 3-4 m/s. Vi rundade relativt nära Hanö, där fiskenäten ligger tätt och risken att förirra sig in i flytgarn är uppenbar. Vi önskade att vår kunskap om utmärkning av fisketyg var bättre, fast å andra sidan hade vi ingen större lust att ta omvägar.

Sträckan Hanö-Klotet seglade vi utan någon kontakt med andra segelbåtar. Vinden var ost-sydostlig och vi kryssade lång-kort en bit under (söder om) lay-line eftersom vinden nu sakta avtog och vi hittade mer vind en bit längre ut från land. Efter klotet kommer vägvalet; -skall vi gå innanför eller utanför Öland? Med tanke på de nu utlovade svaga växlande vindarna var det mycket som talade för att gå innanför Öland och fånga sjöbrisen nära land. Å andra sidan kan vind finnas längre ut utanför Öland och sjöbrisen är både osäker, stundom svår att komma åt, och den verkar bara under delar av dygnet. Valet blev ändå att gå innanför Öland, vi ansåg det vara en för stor chansning att ta omvägen utanför Öland och risken att hamna i stiltje på havet lockade inte alls. Genom Kalmar sund kryssade vi fram i svaga vindar, åt gott och beundrade Ölandsbron i bedårande soluppgång.

Här kom Fenixens lättdrivna skrov till sin rätt. Vi jagade vindstråk och höll, trots mkt svaga vindar styrfart upp norr om Ölandsbron. Det var här som vinden i princip dog ut. Vi sökte vind på både väst och öst-sidan av sundet, jagade vindstråk och trimmade frenetiskt för att hålla någon fart över huvud taget. Vi träffade på Diva 39:an Divanen och snart blev fler båtar synliga såväl före som efter oss.

Strax söder om Blå Jungfrun såg vi totalt 12 båtar från racet. Här valde större delen av de båtar vi såg att gå öster om Blå Junfrun, längs Öland. Vi hade fortfarande möjlighet att gå över till "deras" sida men vi trodde mer på västspåret eftersom man ändå förr eller senare måste tillbaka till väster och vi såg möjlighet att hitta vind längs fastlandet. Vi hade nu identifierat Bubbel och följde noga deras framfart. Strax norr om Ölands norra udde hörde vi positionsrapporterna från båtarna runt omkring och förstod att vi låg riktigt bra till. Vi bestämde oss för att gå österut och möta upp Bubbel när de lämnat Ölands kust och kom in mot oss. Anledningen var att vi nu var på upploppet mot Gustav Dahlen och vi ville bevaka att de inte fick en privatare längre ut och rann ifrån. Även Aphrodite 29:an Ditte kom tågande österifrån, nära Bubbel. 30 nm norr om Blå Jungfun låg vi strax före Bubbel och Ditte när en sydlig vind ökade på upp till 5-9 m/s, vilket innebar full fart med spinnaker.

Vinden mojnade, mer eller mindre typiskt, när vi närmade oss Gusstav Dahlen. Nu var nerverna på helspänn. Rundning av Gustav Dahlen, någon minut före Bubbel och ca 10 minuter efter Ditte, visste vi att vi låg som sämst 2:a i klassen, det var bara Trollungen vi inte hade koll på. Vinden ökade sedan något de sista 13 nm och vi sträckte in till mål på en öppen bidevind. Strax innan mål mötte vi Trollungen som var på väg hemåt. De vinkade och ropade ett "grattis", som vi tolkade som att vi vunnit vår startgrupp Det var först när vi gick till resultattavlan vid klubbhuset i Oxelösund som vi insåg att vi vunnit maran totalt. Efter ett par öl i bastun och inmundigande av OXSS:s fantastiska pyttipanna sov vi som nyvaggade barn…

Arne Mattsson